Missbruk

Jag är fast. Hela min vakna tid och delar av min sovnade upptar detta missbruk (jag överdriver för effektens skull). Jag har försökt sluta men det finns överallt. Jag talar givetvis om soduko, detta 81rutiga cirkelslutsmonster. När jag skall somna, uppenbaras olika kombinationer för mig i min fantasi och tränger undan de lesbiska, bondage vampyrer jag försökt fylla mitt undermedvetna med genom att genomlida film efter film (se nedan). Och när jag tänkt att nu får det vara nog så finns länkarna där, på alla tidningars hemsidor. När jag läser en ointressant, men nyttig, understreckare så vet jag att, om inte lycka, så ialla fall lite distraktion finns bara ett musklick härifrån. Och jag är inte ensam, flera i min bekantskapskrets försöker klämma in jobb och familjeliv mellan sodukoomgångarna.
Nej, fram för hårdare reglering; skall vin och sprit säljas i speciella butiker så borde samma sak gälla även detta, mot bok givetvis.
Eller är det en konspiration som syftar till att hålla folket stint stirrande på dataskärmar, frenetiskt klickande, och därmed oförmögna att egentligen se vad som sker i samhället, som en jazztobaksrökare som sitter i timtal och stirrar på sin vänstra hand. Lite grann som kloret i dricksvattnet.