De profundis

Med den logik som bara högre studier kan bringa människan (”vad som går in måste komma ut”) har norska forskare kontrollerat Oslos kloakvatten och funnit att det i staden dagligen konsumeras ca 8000 doser kokain (kanske lite mer på fredagskvällar, eller hur, Fredrik?). Var det allt de kom fram till eller är det här informationsvillospåret, den där bagatellartade, lustiga detaljen som presenteras eftersom de egentliga uppgifterna som togs fram är för alarmerande? Har Oslos manliga invånare så mycket bly och andra tungmetaller i kroppen att de kan använda sina penisar som blyertspennor?

Jag kan sympatisera med undersökningen om det skulle vara så att resterna av kokain skulle inverka menligt på vattenlevande varelser, som p-pillerkonsumerande kvinnors urin.

Och varför dessa omvägar via kloakerna? Är det verkligen rätt sätt att locka jag-vill-bli-programledare/Big Brother-madrass-kidsen till forskningsbranschen? Vore det inte bättre att konstruera en toalettstol med inbyggd analysenhet? Alla resultat skall givetvis skickas till en central stordator och därifrån ut till berörda myndigheter. Sjukvården kan förvarnas att om herr Bengtsson insisterar med sin diet kommer han att behöva hjärtvård inom si och så många år etc, vilket i förlängningen underlättar landtingens planeringsarbete.

Man kan tänka sig en tilläggsfunktion som kopplar ihop toalettstolen med badrummets låsningsmekanism så att om det visar sig att men konsumerat någon typ av illegal drog, reglas dörren och man får vackert vänta på polis.

Forskning i människans tjänst

Äntligen finns det ett sätt att förklara ölets skumbildning. Jag vet inte hur mycket tid som tagits från samhällstillvänt drickande för att istället spenderas på fåfänga funderingar kring detta fenomen.

Tydligen återstår det att förklara hur Guinness gör sina bubblor men vilken teori är perfekt redan från början? Här krävs det empiriska försök och jag och många med mig är beredda att ställa oss till forskningens förfogande.