Kim går igen

Precis som kvällstidningarna årligen återkommande kör sina standardrubriker (”Magont kan vara okänd sjukdom”, ”Så farlig är din medicin”, ”Så mycket tjänar din granne”, mm) dök det återigen upp en vädjan om hjälp till det av sina styrande så svårt drabbade Nordkorea.

Den här gången har landet drabbats av svåra skyfall som har förstört risodlingar mm.
(Kan inte Kim, som ju är mer strålande än solen, kan väl åka till de översvämningsdrabbade områdena, låta sitt ansikte lysa över dem och torka upp vätan?)

Är det ändå inte lite underligt att samtidigt som planekonomin lovprisas som lösningen på klimatproblemen av bland andra Göran Greider och Aftonbladets Ann Charlott Alstadt, går en av de sista ”folkrepublikerna” under till följd av skogsskövling, missväxt och misshushållning?

Om nu produktionsplanerna i ett land skall fastställas centralt under, hoppas jag, medborgarinflytande, vad säger att man då inte kommer att dra ner på produktionen av solfångare för att istället öka produktionen av geléhallon?
Det är ju lite av en paradox att samma människor som inte tillerkänner sina medmänniskor förmågan att välja telefonoperatör tror att samma medmänniskor, den dagen revolutionen är här, kommer att förvandlas till produktionstekniker-savanter med en närmast otäck förmåga att i varje situation avgöra vad som skall tillverkas och i vilka kvantiteter.
Eller blir det som vanligt – planekonomi utan demokrati?

Vi minns alla hur det saligen insomnade Sovjetunionen lyckades kombinera kronisk varubrist med massiv miljöförstöring. Man kunde beskylla KLM-kedjans hemland för mycket, och det mesta var dessutom sant, men kapitalism?

Energihushållningsföredöme? Bild: NASA