Lite konsumentupplysning, tack!

En byggfirma och beställare har skilda uppfattningar vad gäller ersättning och det utförda arbetets kvalitet. Så långt inget ovanligt – jag har sett det själv på nära håll.
Då sätter byggfirmans ägare igång den här historien.

Borde inte DN, i rimlighetens namn, gå ut med namnet på den byggfirma som anlitade den ”kriminella 40-åringen”? Vad jag förstår är det inte förenligt med god affärssed att, vid dispyter angående ersättning mm, anlita brottsbelastade individer för att driva in en skuld.
Eftersom konflikter med hantverkare är tämligen vanliga, borde det inte ligga i allmänhetens intresse att kunna undvika att anlita en firma med så tvivelaktiga affärsmetoder?

Dessutom dömdes gängledaren till tre års fängelse – varför får vi inte veta hans namn?
Varför tycks denna aversion mot namnpublicering bara gälla dem som gör sig skyldiga till våldsbrott?