onsdag 2 maj 2007

Illusionisten

Som en av överraskande få recensenter hyllar SVDs Jan Lumholt Neil Burgers fin de siècle-drama. Efter att ha lyssnat på kulturradion och läst DNs sågning började jag tro att det var fel på mig eftersom jag uppriktigt njöt av denna utsökt genomförda film. Kärlek över klassgränser (vilket är mer än man kan säga om gårdagens upplopp på Söder), jugend, karikatyrmässigt utmejslade karaktärer och fjärilar. Kan det bli bättre?

Svaret är att den här filmen är bättre än så men en komplett redogörelse för alla dess kvalitéer skulle förstöra filmen för alla dem som tänkte se den, trots alla avtrubbade Björn Runge-hyllande filmrecensenter.

Se, jag tittar inte bara på lesbiska-bondage-vampyrfilmer (så fick jag skriva det ordet igen, ah).

Inga kommentarer: