A: Inte här.

Under ett par veckor har det nu i ett stort antal artiklar klagats över dataspelsbranschens brist på kvinnor. Tydligen spelar det ingen roll att få kvinnor vill jobba med dataspelsutveckling, det där lilla vi brukar kalla ”den fria viljan”, det skall i alla fall vara lika många kvinnor som män i branschen. Demokratin verkar skälva i sina grundvalar.
(Jämför bara med de ramaskrin som brukar uppstå när man granskar mansunderskottet vid institutionerna för genusstudier. Nej, visst ja.)

I takt med att spelandet flyttar ut på Internet och det sociala (jag vet att det är en självmotsägelse att nämna ordet social i kombination med bilden av den typiske dataspelaren; en ljusskygg, joltcolaberoende, blembemängd manlig(nåja) individ) inslagen ökar, kommer det säkert ett ökat antal kvinnor att självmant söka sig till området.

Här gives ju spelintresserade kvinnor även en PR-fördel av att spelbranschen är mansdominerad; så fort ett företag bestående av idel kvinnor etablerar sig, dras massmedia till dem, vilket givetvis bidrar till att etablera just det företaget i eventuella beställares medvetande.
Av den anledningen är det ju synd att kvinnors arbeten i så stor utsträckning finns inom den statliga och kommunala sfären. Det är svårt att en sammanslutning av manliga socialarbetare skulle få ett liknande massmedialt genombrott och attrahera klienter från hela landet.